Namnlös dikt.

Jag trodde att jag visste allt
Att gräset är grönt och att solen är varm
men dina regler fanns inte i min kunskap
 
Innan du visade ditt riktiga jag
trodde jag att människan var en fin och sårbar varelse
Men du krossade mina fina tankar om livet
 
Du sa att ensam är stark
Jag trodde på dig
men det var inte kul att känna sig ensam
 
Du var en drog
och jag blev en ångestbacill
som aldrig hittade tillbaka
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0