dosinka.blogg.se

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag lyckades få biljetter!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har nu sprungit runt i lägenheten och hoppat och skrikit!!!!!!!

JAG SKA SE ROBBIE WILLIAMS!!!!!!!!!!! Denna dag kan ju inte bli dåligt nu alltså!!!!!!!!!!!

YES! Det har varit en bra dag idag. Jag hämtade äntligen ut mina 50-tals pjäxor som jag fynda på tradera. De är helt underbara, helt perfekta, jag tror jag är kär! Jag invigde dom ikväll på kvällsrundan med hunden. Det kändes som att jag gick på moln. Jag log hela tiden, inte ens snön kunde få mig att må dåligt. Oj oj oj vad jag älskar skor!

 

I måndags fick jag reda på att Robbie Williams kommer till Sverige i sommar. När jag hörde det hamnade min kropp i någon form av trans. Jag började skrika och hoppa upp och ner. Imorgon släpps biljetterna till denna magiska dag. Jag ska göra allt för att få biljetter som förmodligen kommer ta slut på 2 sekunder, men man måste ju försöka. Om jag lyckas få biljetter kommer jag förmodligen att hamna på en annan planet av lycka. Precis som när jag lyckades få biljetter till Paul McCartney förra året. Wish me luck!

 

Förutom biljettsläpp har jag ett besök till Eskilstuna på schemat imorgon. Jag ska på infoträff på Transcom där jag har sökt jobb. Det ska bli spännande, alltid lika kul att testa på något nytt. Sen får vi se om jag blir kvar i Eskilstuna över natten. Om inte så ska jag mysa med mam och sis, det vill säga min mamma och min syster.

 

Nej nu måste jag sova så att jag är pigg imorgon när jag ska försöka snappa åt mig Robbie biljetter. Börjar bli lite nervös för det där. I want it so bad! Jag får ta och lyssna på lite sköna Robbie sånger nu innan jag somnar så kanske jag får hjälp av de högre makterna imorgon.

 

 

Idag lever vi i ett samhälle som är fullt av fördomar. Att kalla en svart man för neger är helt oacceptabelt. Lite dumt tycker jag för neger är trots allt ordet som definierar en svart man. Fast det är klart att de allra flesta använder det som ett slagord och då blir det helt klart oacceptabelt. Hur som helst, fördomar finns överallt, vare sig vi vill eller inte. Vissa är bra och vissa är dåliga. De fördomar som är sämst är nog ändå de som vi sätter på oss själva. Alla har väl någon gång sett sig själv i spegeln och inte gillat vad man ser. Många känner sig vilsna och det är ju aldrig kul att känna att man inte passa in någonstans. Jag har märkt att det är väldigt viktigt för de flesta att veta vad man är, vilket fack man tillhör. Hur ska man ta reda på det?

När jag var 14 år såg jag mig själv som den coolaste rebellen i hela Mariefred. Jag smygrökte, skolkade och sket i alla som gick emot mig. Det var jag mot världen och inget kunde stoppa mig! Sen när jag kom upp till gymnasiet drogs jag ner till jorden igen. Det var skönt och jag kunde stanna upp och andas ut. Jag var den mystiska, djupa och lite smått galna tjejen genom hela gymnasiet och jag trivdes i den rollen. Nu är jag snart 22 och tittar jag i spegeln idag så ser jag en sprucken själ som gömmer sig bakom en tjock mur av sex och alkohol. Man skulle kanske kunna säga att jag är en missbrukare, fast det tror jag att alla är mer eller mindre. Så vad är jag? Är jag en player utan känslor eller kanske en ledsen flicka som bara vill ha uppmärksamhet?

 

 

Dina ögon är klara och din röst är spröd, viken med blicken,

blick full av glöd, ligger på golvet och försöker va barn,

hjälplös så står vi inför våra jag // Den svenska björnstammen

 

 

Jag har under ett års tid kämpat med ätstörningar. Det är först nu jag har börjat kunna erkänna för mig själv att jag har ett problem. Om man kunde leva på att inte äta något alls så skulle jag göra det. Jag hatar att äta! Så fort jag äter kommer ångesten som ett brev på posten. Ångesten är så pass stark att det inte är värt att äta. Jag äter en gång per dag bara för att hålla min kropp vid liv. Fast oftast känns det som att den där smörgåsen som slinker ner vid 15.30 på eftermiddagen är för mycket. Jag känner ingen hunger längre och så fort jag äter mår jag illa. 

 

Jag är medveten om att jag håller på att ta livet av mig. Det har blivit svårare att andas och jag känner hur min hjärna inte fungerar på samma sätt som den en gång gjorde. Trots att jag äntligen kan erkänna för mig själv att jag har ett problem så kan jag ändå inte ta det steget att faktiskt söka hjälp. Så fort jag tänker på att ta kontakt med en psykolog stänger min hjärna av. Helt plötsligt är jag frisk och fri från alla onda demoner som har tagit över min kropp. Jag är stark och kan ta mig ur detta helt själv!

 

Fast jag vet att jag är dum i huvudet. Jag vet att jag måste söka hjälp för detta monster har vuxit sig större än mig.

Jag håller bokstavligen på att tappa kontrollen. Fortsätter jag så här i sex månader till är jag förmodligen död. 

Okej, nu har jag erkännt. Hur gör jag nu? Vart ska jag söka hjälp? Det är mitt hjärta som behöver hjälp inte jag. 

 

Snälla mamma, strunta i detta. Jag fixar det själv. Jag behöver ingen hjälp. Det löser sig alltid.

 

 

Ensam är så jävla stark så jag behöver aldrig be om hjälp // Den svenska björnstammen

Det blir aldrig som man har tänkt sig. Jag gillar det ordspråket. Det har liksom glimten i ögat.

Min helg har än så länge inte blivit som jag hade tänkt mig. Igår skulle jag egentligen ha åkt in till Eskilstuna för att festa natten lång, men det blev istället en tacos kväll hemma hos min kära syster. Det var kul även fast jag inte kunde dricka, men så är det när man har körkort. Julmust är ju också gott.

 

Ikväll ska jag iallafall till Eskilstuna. Jag och mina älskade vänner ska leka vuxna och faktiskt gå ut och äta middag tillsammans, på en riktig restaurang. Inget sliskigt snabbmatställe, nej ikväll blir det god libanesisk mat. Sen får vi se vart kvällen tar oss. Hårt bakifrån eller skönt framifrån, vad det än blir så blir det garanterat bra!

 

Hej hopp!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill skrika ut tomheten ur mitt uppdruckna glas
Leva ut lyckan i universums extas

Rädda den döda genom livets mörka gångar
Släppa ut alla oskyldiga fångar

Jag vill älska i nattens förföriska lukt
Vattna kunskapens träd med din mänskliga fukt

Jag vill stänga in det fula i en burk
Hjälpa den dumma ifrån att bli en skurk

Jag vill visa dig vägen
Från och med nu är jag din i alla lägen

Lyckan i kroppen satte spin på mitt undermedvetna jag
Är det såhär det känns att inte vara svag?

 

Haha jag dör! Jag är verkligen dum i huvudet. Eller så tänker jag bara inte, fast det kanske är samma sak. Hur som helst, nu ska ni få höra om en grej som precis hände. Denna händelse fick mig att inse hur dum jag är. Jag kan skratta åt det nu, men i den stunden hörde jag bara ett PANG i mitt huvud. Nu ska ni få höra.

 

Jag var ute på promenad med min hund. Vi träffade den sötaste rottweilern jag någonsin har sett. Jag vill ha en rottweiler.. När vi kom tillbaka till gården där jag bor så ser jag två gula blommor i marken. Det första jag tänker, och detta är sant, jag ljuger inte, jag är faktiskt så här dum i huvudet! "Oj två tussilago, detta måste vara det första vårtecknet, det måste jag säga till mamma sen". PANG!

Det var ju inte två tussilago jag såg. Det var två rätt så sorgsna maskrosor.

 

Pang i mitt huvud, men kul ändå.

För några år sedan var tisdagen min favoritdag och det enbart för att Deperate Housewives gick på tv. Jag blev kär i den serien redan från första avsnittet. Fast efter säsong fem dog min kärlek. Det blev bara sämre och sämre.., vilken sorg det var. Tur att jag har säsong 1-4 på DVD. Bara att slänga på så fort man har det lite tråkigt, me like.

 

Nu för tiden går det bara reality program på TV. Visst är det kul, men till en viss del. Jag tycker att det har börjat gå lite över styr. Hur många program om mat och träning behöver vi egentligen? Syftet med just dessa program är förmodligen att få det svenska folket lite mer medvetna om kropp och hälsa. Det är ju bra, men jag läste i iForm där det stod att det är vetenskapligt bevisat att vi äter mer när vi kollar på mat och träningsprogram än om vi skulle sitta och titta på en film. Det är alltså inte bra alls med mat program! Ja, om man inte är mat intresserad förståss. Per Morberg är ju lite charmig, Jamie Oliver är sockersöt och Gordon Ramsay är bara helt otrolig.

 

Äsch, smaken är som baken, man får ju faktiskt titta på vad man vill. Ikväll har jag laddat DVDn med mina hemmafruar på Wisteria Lane. Ha det gott!

 

 

 

Oj, glömde att skriva det jag hade tänkt skriva om, Idag har jag lekt lite med min kamera. Imorgon kommer ni att kunna skåda några utav mina bilder. Stay with me.

 

Jag har kommit på att jag är rätt dum i huvudet. Varför ska jag alltid vara så anti allting? Rosa är för töntigt, kärlek är för idioter och romantiska komedier är som en överfull buss med skrikande barn ombord. Jag är DUM I HUVUDET!

Nu efter nästan 22 års liv har jag insett att det där med kärlek är dumt! Inte idiotiskt, bara dumt! Det får en att tappa fattningen om hela omvärlden, man kan inte tänka klart, man blir lätt irriterad på allt och alla. Sen blir man tillslut sårad, precis som om det skulle vara något pris. Tack för den.

Lyckligtvis finns det några bra saker med kärlek som gör att man faktiskt står ut med allt dumt den utsätter ens kropp och knopp för. Jag har gjort en liten lista med saker som jag tycker gör kärleken mindre idiotisk. För anti som jag är tänker jag inte gå in djupare på detta ämne. Enjoy!

•    Presenter
•    Överraskningar
•    Man har någon att sova med
•    SEX!

 

Sen kommer jag inte på fler saker.  

Knulla mig hårt tills jag
spyr upp dina äckliga spermier
De fräter upp min hals,
äter upp mitt inre och renar min själ

Jag mår bra när jag lider

GE MIG ALLT DU HAR!

Det gör inget om det svider

Bry dig inte om mina tårar,
det är bara vätska utan känsla

Förstör min kropp, alla vet att jag förtjänar det
Låt inte mitt skrik stoppa dig
ifrån att ta mig hårt i analen
Endast mina tankar kommer att
vara kvar när du lämnar salen

 

 

En spets mot ett papper,
nu ska orden ut
Fast det är stopp
Jag kan bara se den gula tanten
som skriker ut sina onda budskap
Hon vill fylla världen med sopor och fula ord!
Hon smutsar ner planeten med sina för stora skor
Det klickar och klackar där hon går
Man vet aldrig vart hon är på väg
Hon är en skrämmande syn för svarta ögon

Jag önskar att jag var blind

Äckliga tant, gå och förstör någon annans liv
Dela upp mig i två och ta min onda tvilling
De svarta ögonen orkar inte mer

Klick, klack och hon är förbi

 

 

Jag har fått uppfattningen av att det är väldigt många där ute i världen som gillar att ha sex på konstiga platser. Det kan vara allt från toaletter till provrum. Men jag undrar, vad är det som gör en plats konstig? Och om det nu finns konstiga platser måste det ju också finnas vanliga platser. Vad är det då som gör en plats vanlig?

Sex är kul, sex är bra, men ibland kan det faktiskt bli lite långtråkigt. Det är inte lika kul om dina 20 senaste samlag utspelade sig i en säng med missionären som position. Många väljer då att byta till en ny spännande plats. Första gången jag själv hade sex på en konstig plats var faktiskt den gången jag blev av med oskulden. Det är klart att det var lite spännande att inte vara i ett sovrum. Jag minns att jag tyckte att det var hur häftigt som helst att vara utomhus och veta att när som helst kan någon gå förbi och upptäcka oss. Just den där känslan av att kunna bli upptäckt tror jag är den största anledningen till att vi människor vill utforska andra platser än sovrummet.

 

Vilka platser ska man testa? Okej jag kan inte påstå att jag är en riktig vildkatt som har testat allt. Fast några ställen har man ju provat på genom åren. Nu ska ni få lite tips. Om ni är nybörjare och kanske känner er lite nervösa så kan man börja med att ta sig till ett annat rum i sitt egna hem. Varför inte köra skiten ur varandra på köksbordet? Eller kanske ta en snabbis i hallen precis när ni kommer innanför dörren. Utforska hemmet, det gör mycket mer för sexlivet än vad man tror.

Sen när man känner sig redo för att ta sig utanför dörren kan man börja med att köra en klassiker, bilen. Det är spännande att köra iväg med bilen och sedan bara stanna till vid en vägkant och sluka upp varandra. Jag har provat bilen ett antal gånger och det är något speciellt med det. Sexet kanske inte har varit det bästa alla gånger eftersom en bil är rätt så begränsad, men man blir så sjukt upphetsad av hela situationen att det tar över hela känslan och det blir helt otroligt. Speciellt om man har kåtat upp varandra några minuter innan när bilen fortfarande har varit i rullning. Är man mer vågad, varför inte en toalett på en restaurang? Eller kanske i en pool med massa folk runt omkring som inte har någon aning om vad ni håller på med.

När det kommer till sex är det bara fantasin som sätter gränserna. Jag själv är just nu inne på att testa lite rollspel, det verkar vara kul och befriande. Ut och gör världen glad!

 

För första gången på väldigt länge är jag hemma i Mariefred över helgen. Det känns faktiskt skönt. Sitter just nu hemma hos min syster och har Neil Young i mina öron. Jag känner mig riktigt cool ikväll. Ska nog ta och skriva lite mer utförligt senare ikväll.., eller imorgon.

 

 

 

 

Jag känner mig lite dum, jag känner mig lite svag.....  I love it!

Sitter nu i mitt kök med Robbie Williams på högsta volym. Har precis kommit hem från bolaget med lite dricka som ska värma mina tankar ikväll. Det kommer bli en bra kväll. Jag känner mig snygg och inget kan stoppa mig nu!

 

Bara för att jag har varit i Eskilstuna sen i onsdags så känns det som att det redan har varit helg. Riktigt skönt att det bara är fredag idag. I helgen ska jag ta det lugnt. Jag ska skriva, måla och ta kort. Just nu känner jag mig så otroligt kreativ och inspirationsfull hela tiden, I LOVE IT!

 

Ska försöka dela med mig av mitt inre till er. Det kanske inte är så vackert alla gånger, men jag vill tro att lyckan lurar i ondskan. Hat och kärlek hör ändå ihop på något vis tycker jag.

 

Love, love will tear us apart, again...

De flesta som känner mig skulle säga att jag är en väldigt sexuell person. Jag tror att det mest beror på att jag inte är rädd för att prata öppet om sex. Sen är det nog lite för att när jag vill ha sex så ser jag också till att jag får det. Och varför ska jag skämmas över det?!

 

Under sommaren blev det många one-night-stands för min del, och det kan ju kännas skönt och roligt för stunden, men när lugnet hade lagt sig så kändes det bara som att ingenting hade hänt. Jag ångrade mig aldrig, jag hade ju fått sex och blivit lite tillfredställd iallafall. Det fanns ingen anledning till att ångra sig.

 

Nu är hösten här och jag har haft turen att hitta en kille att hålla mig till en liten stund framöver. Det känns riktigt bra för jag hade börjat tröttna på halvbra one-night-stands som jag ändå inte kom ihåg allt av. Sex på fyllan kan vara bra, men inte hela tiden. Ingen är bäst i sängen med alkohol i blodet, inte ens jag. Jag menar i sommras somnade jag tillomed under samlag, det skulle förmodligen aldrig ha hänt om jag hade varit nykter. Nej för mig är nyktert sex helt klart bäst medans fyllesex är bäst i stunden men bara bra/okej dagen efter.

 

• Du är full och hela världen älskar dig!
• Eftersom att du förmodligen är full kommer du garanterat våga göra saker som du i vanliga fall skulle ha låtit bli. Just go for it!
• Jag tror inte att man kan komma ifrån att det är väldigt upphetsande att ha sex med en främmande människa. Det är bara attraktionen och djuret i oss som bestämmer och det är helt fucking amazing!
• Risken för att det ska bli stelt är minimal.

När jag var ensam med pappa när jag var liten hände det ibland att jag gjorde illa mig. När barn gör illa sig är det ganska stor chans att de börjar gråta. Min pappa lärde mig direkt att gråta är något som han inte tycker om. Han sa att det bara var svaga människor som grät och jag ville ju inte va en svag människa. Därför började jag att trycka undan gråten så fort jag kände för att gråta.

 

I mina tonår hade jag det ganska lätt för att gråta till film och sånt, men jag kunde fortfarande inte gråta ut mina känslor. jag ville, men så fort första tåren kom ut blev jag arg på mig själv. Sen dog min farmor och då brast det totalt. Jag grät under hela hennes begravning, det var hemskt. Efter det kunde jag iallafall släppa lös lite känslor och det kändes bra. Det var som att jag blev ren från allt ont. Jag var glad och livet låg framför mig. Sen krossade pappa det med hela sin otrohets affär. Jag ville bara ha hans kärlek och känna att han var stolt över mig, så jag stängde in alla känslor igen. Jag ville och kunde inte vara en svag människa.

 

För ett år sedan hände det en förfärlig sak.., sedan dess har jag inte gråtit en enda tår. Jag är den enda i min familj som ännu inte har gråtit för min farfars död. Tro mig, jag vill kunna sörja honom, men det är bara stopp. Det var tillomed jag som fick dödssamtalet från sjukhuset och inte ens det fick mig att gråta. Jag har ångest för detta, för jag vill så gärna släppa ut all gråt, men det går inte. Det enda jag hör i huvudet när jag blir ledsen är min pappas röst som säger att det bara är svaga människor som gråter. Det är fult att gråta.

 

Jag är ingen svag människa!

Här kommer yttligare ett blogg inlägg från min förra blogg. Tyckte att detta var en bra inledning på vad jag ska skriva om senare idag. Stay with me.

 

 

 

 

 

Först missar jag 08.07 tåget, inte hela världen. Behövde bara vänta ca 30 minuter på nästa tåg, tyvärr var detta tåg lite försenat vilket resulterade i att jag missade bussen från Läggesta med 2 minuter. JÄVLA SKIT! Det var bara till att börja gå. Kul att gå 3 kilometer när man knappt är vaken med en stor 10 kilospackning att bära på. När jag hade kommit halv vägs åker självklart en buss förbi mig med texten Mariefred på sig. Dumma bajs buss, varför var du inte i Läggesta när jag var där?! Jag hade iallafall tur med vädret. Det var faktiskt lite skönt att gå ute en lite längre stund, fast det hade varit roligare om jag inte hade haft så mycket packning att släpa på.

 

Nu sitter jag hemma i fina Mariefred efter en skön och lång helg i Eskilstuna. Jag är glad idag, för jag slapp betala 24 kr för att åka buss i tre kilometer. Istället fick jag en bra promenad helt gratis, tack för det!

Första inlägget där jag delar med mig något som står mig nära.., min pappa. Fast egentligen står han mig inte nära. Han bor på andra sidan jorden med en ny familj. I mitt hjärta bor han ännu längre bort. Han lämnade mig, min syster och min mamma på hösten för ett antal år sedan. Det kom fram att han hade varit otrogen med en asiatisk kvinna i över ett år, vilken klyscha.

När jag fick reda på att han hade varit otrogren blev jag varken arg eller ledsen. Alla dom känslorna kom några dagar efteråt. Jag blev på något konstigt sätt glad för jag hade bett om att mina föräldrar skulle skiljas i flera år innan denna incident inträffade. Förutom glädje kände jag också en enorm skam, jag skämdes otroligt mycket. Jag kunde inte förstå att en högt placerad och respekterad man som min pappa kunde välja den mest vidrigaste och ”lättaste” vägen ut ur ett över 20 års äktenskap. Förtjänade inte jag, min syster och framför allt min mamma lite mer respekt än så? Pappa du bara stack. Vet du om att du förstörde mitt liv den dagen du stängde dörren för sista gången?

 

Jag gick på gymnasiet när allt detta hände. Innan hade jag alltid sett mig själv som en stark person och min mentala styrka skulle nu få sig ett ordentligt test. Jag hade alltid trott att otrohet är något som bara drabbar de två personer som det handlar om. Vad fel jag hade. Min mamma gick in i djup depression. Hon åt inget, hon låg bara i sängen och grät hela tiden. Min syster hade sedan länge flyttat hemifrån. Det blev alltså mitt ansvar att ta hand om min mamma som tynade bort i dimman mer och mer för var dag som gick. Helt plötsligt kom den dagen då hon sa att hon ville ta livet av sig och hela min värld rasade. Dumma mamma, hur kunde du vara så självisk? Här hade jag i några månaders tid tacklats med skolan, min pappas ”förlåt-mig-pengar”, ensamheten, mina egna känslor och en person som var som en tickande bomb. Mamma du tänkte inte. Vet du om att du förstörde mitt liv den dagen du sa att du inte ville leva längre?

Våren kom och äntligen började färgen på kinderna komma tillbaka. Jag tänkte att nu är det värsta över. Min mamma kunde prata om otroheten utan att gråta, vilket framsteg. Nu skulle jag äntligen kunna fokusera på mig själv och mina känslor. Jag trodde faktiskt att mamma skulle förstå vad jag hade gått igenom. Varje dag väntade jag på att hon skulle be mig om förlåtelse och sedan fråga mig om hur jag mådde. När våren började ta slut insåg jag mer och mer att det här är något jag får ta itu med på egen hand. Jag var trots allt glad för att hon mådde bättre. Varför skulle jag göra henne ledsen igen genom att prata ut om mina problem? Jag beslöt mig för att trycka undan mina känslor. Inte skulle det pappa hade gjort få mig att sluta leva mitt liv. Jag hade klarat det som jag trodde var det värsta, inte visste jag då vad som väntade.

 

Stay with me .

Dina stora ögon såg på mig

Jag blev helt varm

svettig och nervös

Skulle du komma närmare eller

vända dig om och gå?

 

Hjärtat började klappa

 

Usch

 

Jag gillar inte att vara frågans fånge

 

Bara du har makten

Ska jag få leva eller är ovissheten min död?

Gör slut på mitt lidande och ge mig ett svar!

 

Jag är alltså i Eskilstuna i helgen. Har precis kommit i mys kläderna och ska snart sparka igång kvällen med te och skräckfilm.

 

Efter mitt besök hos gyn imorse gick jag och satte mig på underbara Smak. Jag älskar det stället, det är så mysigt där och deras stolar är helt fantastiskt sköna. Där satt jag i ca två timmar och skrev på ett inlägg som förmodligen kommer upp här imorgon eller efter helgen beroende på vilken tillgång jag har till internet.

 

Älska dig själv för du är bäst!

 

Just ja, jag måste bestämma lite grejer i min hjärna också, men jag återkommer till det i kommande vecka :)

Jag kom aldrig iväg till Eskilstuna.., kanske åker in om några timmar, men vi får se.

Min hund och jag tog en lång promenad ute i höstens grönska i förmiddags. Tog lite bilder och jag kom på att jag bara ÄLSKAR HÖSTEN!

 

Torsdag morgon. Top model All stars går på TV, fan vad störande program. Det är kul att se när de blir fotade och när de faktiskt får göra modell grejer. Fast allt tjafs där emellan kunde dom väl ha skippat.., eller?

Jag vet inte hur många gånger jag har hört ordet BITCH nu under de senaste 10 minutrarna.

 

Anyway, idag ska jag åka in till Eskilstuna och fixa lite saker angående min framtid de kommande sex månaderna. Det slog mig igår att jag faktiskt inte är godkänd i Matte B och det stör mig. Lyckligtvis för mig är sista ansökningsdagen till komvux den 12 november. Äntligen lite tur i mitt liv, det behövdes.

Nu är det bara att hålla tummarna för att kursen inte är full och att jag kommer in. Kommer jag in så kommer jag att bli den gladaste tjejen i Mariefred. För det kommer innebära att jag kommer kunna plugga upp mitt betyg och flytta till Eskilstuna. Det skulle vara så skönt att äntligen kunna flytta hemifrån och närmare till mina kompisar.

Jag älskar min mamma, men jag behöver vara själv nu..

 

Imorgon är det fredag, vi får se vad den dagen har att erbjuda. Jag vet bara att jag ska kolla upp mig på sesam och hoppas på att jag inte har några läskiga könssjukdomar. Resten av dagen får jag väl slå mig ner på något café och kanske läsa en bok. Jag har alltid tyckt att det ser så mysigt ut att sitta med en stor kaffe kopp och bara vara inne i sin egna värld. Eller ska jag kanske gå på bio? hmm... Äsch vi får se imorgon hur det blir.

På lördag ska jag iallafall vara med Cassandra, det kommer garanterat bli kul. Så detta blir en långhelg i Eskilstuna.

Fast jag kommer att ta med mig datorn så att jag kan blogga lite mellan alla händelser.

Detta är några grejer som jag kommer att ta upp i de närmaste inläggen.

• Ätstörningar
• Sexupplevelser
• Pappa problem
• The Beatles
• Fjortis perioden
• Kärlek

Stay with me!

Har kännt mig sådär smått nostalgisk hela dagen. Jag har gått igenom en massa gamla bilder, lyssnat på musiken som förändrade mitt liv och nu snubblade jag precis in på min gamla blogg som jag hade i gymnasiet. Det var lite roande att läsa mina tankar från den tiden. Ni ska få er ett smakprov, detta är ett inlägg som jag skrev i november 2009. Det var en svår tid för min dåvarande pojkvän hade varit inne i lumpen i några månader och vi bråkade i stort sett hela tiden.

 

 

Usch, jag kan riktigt känna all ilska jag gick och bar på den tiden. Om ni är i ett distans förhållande som är bra, ta vara på det och lev i nuet. Det behövs kan jag säga er för rätt som det är kommer de jobbiga stunderna och då är det väldigt lätt att man säger en massa saker som man egentligen inte menar. Jag och mitt ex klarade oss igenom hans lumpen år, men det var på gränsen alltså. Det är verkligen ett test som avgör framtiden i förhållandet.

 

 

November 2012 är mycket bättre. Jag har ingen pojkvän som jag måste bry mig om, inga måsten. Mitt liv är bra, inte bäst, men bra :)

 

 

 

Hur många i världen har någon gång haft ett one-night-stand? Jag kan tänka mig att det är fler en vad statistiken säger (6% enligt någon konstig hemsida, bara svenskar hade blivit tillfrågade). För samhällsbilden säger trots allt att det är smutsigt och äckligt med engångsligg. I detta inlägg ska jag rikta in mig på dom som älskar att ligga runt och som inte borde bli dömda för det.

 

Rätta mig om jag har fel, men det är i alla fall såhär jag tycker samhället ser på one-night-stands. När ska det bli okej att få ligga runt hur mycket man vill, så länge alla parter som är inblandade är nöjda?

För snart två år sedan gjorde jag slut med min pojkvän och sedan dess har jag bara varit ute efter sex.

Jag har tagit nästan allt som har kommit min väg och av någon konstig anledning tror folk att jag mår dåligt över detta. Varför skulle jag må dåligt när jag själv har gjort valet att ha många one-night-stands?

Hur kan det vara dåligt om jag har sex med en kille som också bara är ute efter sex?

I mina ögon är det mer av en win-win situation. Men nej, folk antar direkt att jag mår dåligt och att jag söker bekräftelse med många olika sexpartners. Varför kan man aldrig få njuta av bara sex?

Det gör mig så sjukt irriterad att men inte kan göra som man vill utan att bli dömd av samhället.

Sitter du nu och känner igen dig i något utav det som står här ovan? I sådana fall har jag bara en sak att säga. Låt aldrig samhället döma dig! Njut av livet och gör det som känns rätt!  

 

 

And don't project your bore on the girl on the dance floor
She doesn't at all find the men's looks abusive
She doesn't want your shield - maybe she's the one who's free
Maybe sometimes getting fucked can be amusing

När jag var 17 år hittade jag min passion för nakenhet. Jag blev helt förälskad i min egna kropp så jag bestämde mig för att börja ta kort på den. Det var absolut inget sexuellt alls med det hela, jag kände mig bara så vacker. När jag hade tagit en del bilder som jag var riktigt nöjd med bestämde jag mig för att visa upp dom i ett skol arbete. Uppgiften var att vi skulle få fram ett budskap med hjälp av estetiska uttrycksformer. Lärarna kallade det för ett SOLO för vi skulle stå helt själva på scenen och förmedla det vi ville få fram.

Det budskap som jag ville förmedla till mina klasskamrater var att nakenhet är vackert och att det inte alltid behöver vara en sexuell laddning kring det nakna. Jag minns att jag framförde en monolog i samband med uppvisandet av bilderna som jag hade tagit. I min monolog predikade jag bl.a. om hur alla människor är vackra i sin nakenhet och att man måste våga älska sig själv för den man är. För man får aldrig glömma att vi ALLA är älskade av någon.

 

Idag är jag 21 år och mina tankar kring detta har inte förändrats speciellt mycket. Jag tycker fortfarande om nakna kroppar och jag vill verkligen poängtera att jag inte ser det som något sexuellt i detta sammanhang.

Jag ser det för vad det är, en naken kropp, mer ord behövs inte och det är det som gör det så vackert. Det blir som förtrollande konst utan frågor och svar.

 

Nu får ni inte tro att jag inte har ett sexuellt sinne, det har alla, mer eller mindre.
Blir man kåt så är det ju stor risk för att man ser sin partner som en sexuell maskin på två ben. Det är ju trots allt den djuriska sidan i oss som tar över i dom sammanhangen.

Min poäng är bara det att man ska försöka se kroppen på flera olika sett. Jag menar tänk på allt vi kan göra med vår kropp, hur fantastiskt är inte det?

 

Jag kan skriva på hur långt som helst om det magiska, poetiska och konstnärliga man kan se och fånga upp i en naken kropp. Fast jag väljer att stoppa här, ni får fylla i resten av luckorna själva.

 

 

 

Den kalla kylan sveper in över min nakna kropp
En vacker känsla framkallas
Jag vill leva
Jag vill dö


Ser ögat allt det vackra i en naken kropp?
I denna värld tar aldrig ytligheten stopp

Jesus Christ Superstar är riktigt bra. Jag minns när jag var liten och såg den musikalen för första gången och jag blev helt förtrollad av musiken. Över 10 år har gått sedan dess och musiken fortsätter att imponera. Tack Andrew Lloyd Webber!

 

Why do you not speak
When I hold your life in my hands?
How can you stay quiet
I don't believe you understand

You have nothing in your hands
Any power you have comes to you from far beyond
Everything is fixed and you can't change it

 

Jag blir helt galen i hjärnan av läskigt bra texter. Det känns som att hela min dag kommer att gå i musikens spår. Det kommer bli mer Andrew Lloyd Webber, The Beatles, Oasis och en hel del The Ark. Denna tisdag kommer bli bra för nu känner jag att inspirationen är på topp och klockan är inte ens 12 ännu.

Jag ska nog ta upp det där med nakenhet i eftermiddag. På gymnasiet höll jag faktiskt på en hel del med naken konst. Det kanske är något man ska börja med igen.... hmm.

Återkommer i eftermiddag med ett bättre och kanske lite mer strukturerat inlägg.

 

 

- Jag har aldrig haft sex utomhus.

- Räknas det om man hade fönstret öppet?

Det blåa tyget har satt sina klor i mig
Jag kommer inte loss
Snälla hjälp mig!

För varje minut som går
hamnar jag närmare slutet
Jag vill inte dö

Livet går och jag kan höra dina
hemska ord eka i huvudet
Allt jag ville var att bli älskad

Du förstod aldrig min sorg
Du stängde bara in mig i din borg
Vad gjorde jag för fel?

Bakom murarna våldtog du mina lyckliga minnen
Sen sparkade du sönder mitt hjärta
Snälla säg att du ångrar dig

Jag är fysiskt fri
men jag hör ständigt dödens trumma
Kommer jag bli hel igen?

 

 

 

Det slog mig precis att jag avslutade mitt förra inlägg med en rätt så kaxig kommentar. "Om ni är med mig i nästa blogg inlägg så kan jag lova er att ni ska få er en jävla omgång." Hmm, jag börjar bli lite smått rädd. Kan jag leva upp till detta eller inte? Äsch, klart att ni ska få er en jävla omgång. När ni har läst detta inlägg så kommer era hjärnor att se ut som frågetecken, på ett positivt sett alltså. Okej, Here I go!


Många har förmodligen varit på någon Halloween fest i helgen. Det har jag iallafall och för första gången i mitt liv kände jag för att klä ut mig till något sexigt istället för något läskigt som jag personligen tycker är roligare.
Det var kul att vara lite sexig för en kväll. Dock vet jag inte hur sexig jag var där framåt småtimmarna när håret och sminket var som en stor orkan runt mitt lilla huvud och de alldeles för höga klackarna tog livet av mina stackars fötter. Fast skit samma, jag var sexig i början av kvällen och det är väl ändå det som räknas.


Vid ett tillfälle under kvällen hamnade jag och en kompis i en het diskussion som handlade om killar och sex.
Jag skriver som jag kommer ihåg det, det vill säga att jag inte kommer ihåg allt sådär exakt.
Hon började med att säga att hon är en sådan tjej som inte bara kan gå och ha one-night-stands hit och dit. Hon vill ha en pojkvän, en trygg punkt liksom. Självklart kan jag förstå detta. De allra flesta vill ju trots allt ha en pojk/flickvän. Fast det var här vi kom ihop oss. Enligt mig så kan man inte bara sitta i ett hörn och aldrig våga ta första klivet mot någonting nytt och spännande. Jag menar inte att man ska hoppa i säng med vad som helst, men lek lite med ödet iallafall. Ta mig som t.ex. ser jag en snygg kille ute på krogen så är det ju klart att jag vill ha sex med honom. Oftast har jag det också, sen blir det ju inte alltid bra. Men vad vill man helst ångra, att man aldrig vågade prova eller att man faktisk provade men att det inte blev bra?
Man lär sig trots allt bäst av sina misstag.

Jag måste säga att jag och min kompis snackade om detta dagen efter och det är bra mellan oss. Vi skrattade mest åt det hela. Jag älskar henne och jag tycker att det bara är bra att man inte hela tiden tycker lika om allt.



Nu ska jag ta tillfället i akt och avsluta detta inlägg med en dikt som jag skrev förra veckan. Jag har tänkt på den väldigt mycket nu i helgen och jag känner att den behöver synas och höras.



--- jag är din ---

Kåthet
En känsla som går enda ut i fingertopparna
Jag känner mig lycklig, för det finns ingen morgondag
Det är bara nu, NU!

Ge mig allt du har!
Ta mig hårt, kyss varenda centimeter av min kropp, ÄG MIG!
Håll fast mina händer och styr min kropp mot din härlighet

Ta mig, ta mig, TA MIG!

Jag bryr mig inte om dom som ser
Jag bryr mig inte om dom som hör
Det är bara nu
Det är bara du

Djupa andetag och svettiga kroppar

Jag är din

 

I dagens samhälle känns det som att var och varannan människa bloggar. De flesta skriver nog bara strunt som egentligen, ingen bryr sig om. Jag kan tänka mig att det är ett sett att få ur sig all ilska som så många tycks bära på jämt och ständigt. Jag undrar, hjälper det verkligen att skriva om sina problem öppet så att hela världen kan läsa det? Jag förstår att det är ett bra sett att hitta andra människor som har gått eller går igenom samma saker som en själv och att man då kan se det som lite utav gratis terapi.

Fast ibland kan jag känna när jag läser om människor som t.ex. har blivit misshandlade som sedan går runt och bär på en massa hämnd känslor att de egentligen bara borde erkänna för sig själva att de behöver hjälp av en professionell psykolog. Fast jag kanske är helt ute och cyklar med den åsikten.

 

Många av dom som bloggar verkar tycka att det är väldigt roande att lägga upp en massa bilder, som i min värld inte borde få vara bilder. Jag tänker framför allt på alla dessa EGO bilderna som cirkulerar över hela internet. Visst kan det vara så att ni som lägger upp väldigt många bilder på er själva har väldigt bra självförtroende, i sådana fall vill jag bara säga GRATTIS!

Fast som jag har lärt mig kan det också i många fall tyda på att man ständigt behöver bekräftelse. Ni som känner er träffade av detta kanske tycker att jag är värsta bitchen just nu, fine by me. Men när det kommer till detta ämne så vet jag vad jag talar om, men det är en annan historia som jag får ta upp i ett annat blogg inlägg.

 

Det finns verkligen 100-tals olika sorters bloggar och det verkar som att man måste rikta in sig på ett specifikt ämne om man vill få många läsare. Detta har jag gått runt och tänkt på ett tag. För det första så tycker jag att man måste skriva om det man kan. För det andra ska man skriva om det som intresserar en och för det tredje måste man veta hur man skriver. Nu sitter ni säkert och undrar vad min blogg ska handla om. Jag kan ärligt säga att jag faktiskt inte har lyckats bestämma mig för något specifikt ämne.

Därför ska jag försöka mixa ihop de saker som jag tycker om bäst i en enda stor härlighet. Denna blogg kommer därför att handla om sex, poesi och mitt liv i största allmänhet. Om ni är med mig i nästa blogg inlägg så kan jag lova er att ni ska få er en jävla omgång.

 

 

Make love to somebody tonight, even if that someone is you.